Degersel

PER ANDERSSON  1644-1729

RÅNE ÄLVDAL

66 Grader Nord

PER ANDERSSON är den erkände upptäckaren av Gällivare (Illuvaare) malmberg. Detta slogs fast vid ett bergsting 1741. Då hade Per varit död i 12 år, men sönerna Anders och Jöns fick efter Kungl. Majt:s beslut  1751 var sin silverbägare, med inskription, för deras fars upptäckt och 1756 fick de 250 daler silverpenningar vardera för samma upptäckt.

En av silverbägarna  (Jöns) finns i dag på Nordiska Muséet och sändes till Artur Hazelius i augusti 1889 av en J A Wikström som reste runt och samlade in historiska föremål. Bägarna var 16 cm höga och diametern upptill 12 cm.

Per torde ha hittat malmklumparna i nuvarande Gällivare omkring 1695. Det var då stor Hungersnöd efter missväxtår och sjukdomar och svälten var stor. Många gick långa vägar för att skaffa föda, bl.a. av samerna, till sina svältande familjer. Så kan noteras att i Råneå 1694 dog  14  personer,  1696:  171  döda,  1698:  51  döda,  1700:  15  döda,  1702:  27  döda  ( mässlingepedemi ).


Per Andersson visade stenarna för kyrkoherde Gulisius Blix som försökte hjälpa honom att få dem undersökta. Men det var den förste ägaren av Gällivare malmberg, Karl Johan Thingvall  (1699-1764) löjtnant vid Västerbottens regemente, som vid en tvist om inmutningsrättigheterna med Olov Uneus, i ett protokoll daterat 10 feb. 1736, åberopar den gamle bonden Johan Andersson i Degersel som uppgiftslämnare om var Per A. hittat malmen. Troligen hade Thingvall via soldaten Anders Spegel (Per Anderssons son) fått kontakt med dennes farbror Johan Andersson.  Bergstinget gav Thingvall rätt och det resulterade så småningom i att Per Andersson erkändes som upptäckaren av malmsträcket.


Per Andersson verkar ha varit en "orolig själ". När kyrkböckerna börjar föras i Råneå socken bor han i Prästholm med hustru Malin och barn. Sonen Anders gifter sig och Per överlämnar gården till honom och flyttar före 1700 till Orrbyn. Där gifter sig sönerna Knut och Jöns 1705 och 1706 och hustrun Malin dör 1709. Hans 2:a äktenskap med Kerstin Nilsdotter varade i fem år, hon dog i Orrbyn 1715. Efter det flyttar han till Råneå och gifter sig  3:e gången 1716 med Malin Nilsdotter.

Husförhörs- eller communionlängerna i Råneå saknas 1720-1730, men enligt dödsboken dör hans 3:e hustru i Prästholm 1721 och han själv Skatamark i nuvarande Över-Luleå socken 1729. Man kan ju bara spekulera över varför han var i Skatamark- kanske hade han något äldre barn som var gift där? Eller något syskon? Kyrkböckerna börjar ju föras först 1693 i Råneå socken och var ju född 1644 eller 1650. Kyrkböckerna börjar föras ännu senare i Över-Luleå. Han hade ju också brodern Anders som dog i Vibbyn 1727, och systern Marita hade ju varit gift i Skatamark.

Av hans barn verkar Knut och Jöns vara de som mest bett sina släktingar, farbröder, fastrar och kusiner i Degersel, att ställa upp som dopvittnen när deras barn föddes.


Först 1994, 350 år efter Per Anderssons födelse, hade hans insats uppmärksammats av bygdens folk. En 10 ton tung malmsten från Gällivare står nu vid ingången i folkparken i Sörbyn, hans födelseby, och en graverad minnesplåt erinrar om hans insats.

                           

Text av släktforskaren:

Gun-Marie Åkerström 1939--2012

Gun-Marie avled den 5 maj 2012 efter en lång tids sjukdom.

Minnesord: Kuriren & NSD



Gun-Marie har släktforskat under många år och har en gedigen mapp om Per A:sons ättlingar där en del kändisar som,

Historikern & författaren Peter Englund f 1957-          Peters Hemsida

Skådespelaren & teaterchefen Rolf Degerlund f 1952-

Ambulansflygaren Knut Gunnarfelt f 1903-1953. Han blev sålunda bara 50 år.

Gerda Antti, släkt med Åkerström genom sin mormor.

   

Sidorna är uppdaterade

den 19 maj 2012

Silverbägaren på       Nordiska museet

Hembygdsföreningen Sörbyn-Sundsnäs


Nils Andersson 1788- 1834

Profeten från Lassbyn ( sonsons sonsons son till Per Andersson )


       Nils Andersson från Lassbyn var en av de första separatisterna i Norrbotten och Råneå socken. Separatist = en som vill separera / skilja sig från kyrkan, utvecklades senare till de olika frikyrkorörelserna.

Hans rörelse kom senare  att kallas för "dansarsekten" för att de i sina stunder dansade och sjöng psalmer. Han var från början inspirerad av bla Olof Palmgren och Johan Hansson, två andra separatister. Han började predika och tolka bibeln på egen hand, först för mindre sällskap, senare reste han till andra orter och socknar, bla i N-Kalix och Luleå. Detta var ju förbjudet enligt konventikelplakatet och han blev naturligtvis ställd inför rätta. Han åtalades flera gånger, bla för brott mot 6:e budordet.

Han begick nämligen enkelt hor två gånger. "Enkelt hor =den ena parten är ogift; "dubbelt hor"= bägge parterna gifta, men ej med varandra. Det sistnämnda var belagt med dödsstraff fram till 1700- talets början. Det fanns även lönskaläge, dvs ingen av parterna var gifta, men det "brottet" renderade oftast "bara" böter samt att de fick sitta på pliktepallen eller skampallen i kyrkan någon söndag.

Nils Andersson dömdes vid flera ting till att undergå kyrkoplikt, till böter ock till fängelse på vatten och bröd, men han bättrade sig inte. Norrbottens 1:e provinsialläkare E. M. Waldenström (far till psalmdiktaren P. P. Waldenström) ansåg att han led av "religonsvansinne" och bifogade intyget, tillsammans med rättegångsprotokollen, till Kungl. SundhetsCollegiet.

Men dessa var av en annan åsikt: han hade "visat en sådan ordning i tankeföljd som icke hos en vansinnig kan inträffa" sam att hans ord och framträdande tydde mer på "spetsfundighet och illslughet" och att han därför borde vara ansvarig för sina gärningar.

Han dömdes återigen till 28 dagars fängelse på vatten och bröd. Då han ändå inte bättrade sig dömdes han till landsförvisning, men Kungl. SundhetsCollegium ansåg då att han nog led av "religonssvärmeri" och dömde honom 1829 till förvaring på Danvikens hospital. Där vistades han i ett år och överfördes sen till Vadstena hospital där han så småningom "förbättrades" och "slutade predika för de andra dårarna". Han blev till slut frigiven den 1:a april 1834. Hans hustru Anna Lisa Pålsdotter reste ner, men han var då sjuk och skrev sitt testamente. Han dog i Vadstena den 10 april i pneumoni (lunginflammation), 46 år gammal.

Testamentet inlämnades till Vadstena rådhusrätt för bevakning, hospitalets syssloman var närvarande och det dröjde ett tag innan jag fick veta varför: hospitalet hade nämligen arvsrätt efter de  hjon som dog. De hoppades väl få ärva trots att han varit friskriven i tio dagar!

Anna Lisa Pålsdotter överlevde sin man med 26 år. Hon dog 1860, 75 år gammal, i Lassbyn hos äldste sonen Anders Nilsson som ärvt gården. Ändå in i det sista var hon trogen Nils Andersson och hans lära, prästen har skrivit i husförhörslängd 1850-60 "otidig vid husförhör".

        Nils Anderssons sekt överlevde några år efter det han förts till Danviken, men urartade helt innan den så småningom dog ut. Den leddes en tid av Johan Hansson från Buddbyn och medlemmarna hade bla danstillställningar i naket tillstånd, de ansåg     "kroppen vara Guds tempel och den var helig och avklädd arvsynden". Separatismen som företeelse dog däremot inte, den antog många varianter med olika ledare. En av grupperingarna leddes tex av Lars Riström, han hade också en bror Johan som verkade i Västerbotten, dock mindre extrem. Om Riströms anhängare skriver tex prästerna i Råneå  kyrkoböcker: "Riströming, ej begått H.H.Nattvard på X år". I Nederluleå fanns senare en rörelse som  kallades "Bodellianer" efter ledaren Bodell.

     Det finns skrivet en hel del om Nils A. förutom rättegångsprotokollen och div, teologers åsikter, även i "Råneå Socken 1654-1954" (1955) samt senast Ericsson & Harnesk "Präster, predikare och

profeter" (1994).     


Nils Anderssons huvudsakliga hemort var Vedafallet i Lassbyn

Lassbygården

NILS ANDERSSON  1788-1834

Profeten från Lassbyn

RÅNE ÄLVDAL

66 Grader Nord

Lassbygården
Snipen

Lassbygården


Berget Snipen vid Vedafallet i Niemisel

Foto: Sture Åkerström

Vadstena hospital

Så här såg toaletten ut hos vaktpersonalen i Vadstena.

Ett hål direkt ut genom en utbyggnad i väggen. Så man undrar hur det såg ut och luktade hos dom intagna.

© Stefan Åkerström